30 juni 2011

TVÅ TIPS

1. Om ni inte redan har häcken full av att besöka allehanda stämmor, dricka kaffe, sommarjobba, stå på scen, hänga med släkt eller andra saker som kan vara vanliga under sommaren rekomenderar jag er att läsa Kerstin Thorwalls bok "Nödvändigheten i att dansa". Det är 130 sidor ren och skär dansglädje som beskrivs, och det är ljuvligt att få återberättat hur författaren själv botat allehanda psykiska och fysiska krämpor med hjälp av dansen. Om beroendet, behovet och glädjen i att skaka kropp och kordinera ben och svänga armar. Ljuvligt bra.


2. Stockholm gjorde en av sina största förluster i början på året, då fantastiska skivbutiken Multi Kulti stängde ner. Istället öppnade en aptråkig snordyr klädbutik som ett litet hånskratt mot alla folk och världsmusikintresserade skivköpare. Inget kan såklart leva upp till en fysisk butik, men häromdan kom ett tips på en webbutik som inriktat sig på att sälja folkmusikplattor. Bra grej, tycker jag som fortfarande gillar att pilla på min skivsamling. Folkmusikbutiken heter den, och tja. Om en inte är köpsugen är det värt att spana in för att få en inblick i alla skivor som faktiskt finns utgivna.

29 juni 2011

LEO OCH ÄPPELBO SPELMANSLAG: SOMMARPLANER

Hej hej! Sent omsider ska Äppelbo och dess spelmanslag låta sig omskrivas inför sommaren. Vi har haft den sk terminsavslutningen, lite som en rutin försiggår den i Eldforsen med lite att äta, mycket att prata och dessutom spel. En avslutning innebär normalt att sätta punkt för något, men som vanligt inom spelmansbranchen finns ingen punkt i sikte den här tiden på året. Vi hade fullt upp med planering av insatser här och där, som tur är för oss har vår Marie temporärt återbördats till bygden, det innebär en betydande förstärkning för laget. Marie, som nu utbildar sig till sjuksköterska i Huddinge, är vårt hopp för framtiden och för spelmanslaget! Det tror vi på tills annat visar sig. I vart fall ger hon medelåldern i laget en rejäl knuff - nedåt! Så nu stundar midsommar med klockslag, låtprogram, dräktans, hit eller dit(?), vem drar?, känns det igen? Nåja, lite vana har vi väl skaffat oss med tiden, så vi lär väl kunna glömma fadäser och minnas det som gick bra. Idag torsdag har vi att prestera sånglekar med dagisbarnen i Äppelbo efter att vi har majat och rest stången på Bergheden hos pensionärerna. Kan tala om att små grodorna bjuder ett visst motstånd i den här åldern! Rent fysiologiskt alltså. Att någon pojke i förskolan tycker det är erbarmerligt barnsligt hör väl också till, gissar jag. Midsommarafton är "stora" firandet på Hembygdsgården, med spel, lekar, tal och flaggor samt kaffe! Sofia Rågenklint medverkar, hon spelar dock inte fiol.
Vi hörs efter festiviteterna!

Ha det! /Leo


(Som ni ser är detta inlägg lite gammalt, men redaktörns dator har vart hos doktorn och därav fördröjningen...)

26 juni 2011

EN LITEN RAPPORT

Hoho igen!

Nu vart det midsommar och min dator togs in på akuten för att lagas och omplåstras och jag har mest ätit sill, hängt med släkt och doppat tårna i Bottenviken. Rätt trevligt. Så- midsommar. En rätt märklig högtid egentligen. Kanske den enda högtiden då de flesta människor kommer i kontakt med folkmusik? Knätofs, tjofaderalla, varmkorv, glada spelmän runt midsommarstången och lite jordgubbar. Ungefär där placerar de flesta in den svenska folkmusiken. Gäsp, känner jag spontant. Fast jag stod ju själv runt en stång och spelade. Klanen Parkman envisas varje år med att bygga en egen och dansa runt runt som om det inte fanns någon morgondag. I år blev det smått kaos då farmor abdikerade från rollen som dansledare. Istället skulle alla bestämma och leda de krångliga kringelikrokdanserna, och det blev nästan material för en Lars Trier-film. Så jag la ner fiolen, tog med min lillkusin och stack till havet och svor över en självgod släkt som jag älskar men samtidigt stundtals ballar ur på. Hörde på avstånd när dom gjorde "Raketen" och kände mig nöjd över att jag slapp gnissla raketsubstitut. Sen fick jag som tur var spela lite duo med min fina faster. Det var en skön fortsättning, och tillsist fick jag göra uppvisning för åldringarna som vill se vad ungdomen har för sig. Buga, presentera, spela och applåd och tack och "vad duktig du är då lilljänta"

Hm. Ungefär så ser det ut i dagarna. Plus att jag tokrepa med min orkester som ska ut på sommarspelningar. Och så taggar jag inför stundande stämmovecka samt Peace and Love. Det kommer ju bli askalas.
Puss
/Sara


(Utedasset där jag hänger rätt ofta. Skönt att få titta på kungen när en gör det allra heligaste)

22 juni 2011

GÄSTBLOGGARE EVA RUNE: FÖRSOMMAR OCH FRAMTID

Hej alla!

Var roligt att gästblogga här! Det tog några dagar bara att landa i sommaren och komma över i fas sommarmusiker, och hitta skrivtid. Det är en blandning av ledigt och jobb att vara musiker på sommaren. Helt enkelt en annan fas. Stressforskare skulle nog tycka att det är lite märkligt att ledighet kan innebära instudering av finska runosånger samtidigt som man skrapar fönster och tycker att man nu har det lugnt och skönt.


Sjövilda körbarn sjunger på båten Lausanne, Genevesjön med alper runtomkring.

Sommaren började med en helt galet rolig ungdomsfestival för körsångare, SKJF i Lausanne, Schweiz. Gunnar Eriksson och jag åkte dit som workshopledare och skapade ett 15 minuters konsertstycke med 1100 sångare. Musiken baserades på svenska och schweiziska folksånger, en hel del fäbodbaserad musik från båda länder. Tänk kulning här, joddling där. Jag var ganska oviss innan hur det skulle kännas att ha drygt 500 barn och ungdomar i en 2-timmars worskhop, så stora workshops har jag aldrig haft förut, och inte heller med den åldersgruppen. Och så som det är med Gunnars musik så vet jag att det krävs i princip en enda sak, Närvaro i Nuet. Samt mycket mer individuellt ansvar än vad de flesta körsångare är van vid. Hur skulle det gå med språkförbistring och allt? Ja, vi var absolut nöjda med vad vi gjorde och barnens respons, men förstod också att några körledare ansåg att detta inte alls var avsett för barn utan krävde vuxen förståelse för musiken. Jo visst, Gunnars favoritarrangemang är fulla av kluster och annorlunda klanger, musikalisk mimimalism och modern musik. Fast varför skulle det vara svårare för barn att ta sig an? Jag tror absolut att barn har väldigt känsliga musikaliska sinnen och klarar moderna tongångar. Men om man har en kontroversiell musikalisk idé får man stå ut med att möta hårt motstånd från några också. Antingen älskar man det eller så gör man det inte.

Själva konserten i katedralen i Lausanne blev en stark upplevelse. 1100 unga röster sjöng tillsammans och fick katedraltaket att lyfta. Gunnar fick alla dessa barn att improvisera tillsammans, och jag var solist ihop med denna enorma kör. Fantastiskt att uppleva. Många gånger undrar jag och måste nypa mig i armen, vad är det egentligen för fantastiskt äventyr jag befinner mig i? Musiken har den förmågan att ta mig med på de mest osannolika upptäcktsfärder.

Katedralen i Lausanne, SKJF körfestival 4 juni.

Nu i juni gjorde vi på RFoD/Stallet en uppvaktning hos Stockholms Kulturförvaltning samt hos Kulturrådet. Det gäller Stallets framtid samt en del annat, arrangörsfrågor och mångfald i första hand. Som musiker tycker jag det är bra att ta del i dessa samtal och känna vetskapen om att möjligheterna att påverka vår framtid finns för oss. Under en period nu är jag ordförande i RFoD styrelse för att jag vill vidga mina horisonter och för att det går att göra något om man vill. Varför skulle jag annars delta i kulturpolitiksamtal? Dessa samtal fortsätter i höst, och på det hela taget så är det en konstruktiv dialog. Jag är mycket intresserad av fenomenet vinna-vinna just nu och tror att det finns möjligheter att komma fram till lösningar där alla parter känner sig helt överens och nöjda med utvecklingen. Men det krävs enormt stort mod att vara både lyhörd och modig, lyssna in den andre och också stå för sina egna synpunkter. Det är inte att vara snäll bara, utan att ärligt söka det nya, en lösning som är bättre än ditt sätt, än mitt sätt, utan ett tredje alternativ.
Stockholms Stad har nyligen beslutat att halvera och sen dra in stödet till Stallet, och det är allvarliga saker när sånt händer. Stora delar av folk- och världsmusiksverige har utryckt sin bestörtning över att Stallet på detta sätt riskerar att förminskas eller på sikt försvinna. Ja, det är verkligen inte en utveckling vi tror ligger i tiden, tvärtom skulle vi på RFoD vilja se att nya och andra "Stallet" blommade upp på andra orter också. Och då måste Stallet i Stockholm få finnas där som ett nav för kunskap och konstnärlig utveckling. Antalet yrkesutövande folk- och världsmusiker ökar stadigt, och publiken likaså. Så vi behöver dessa scener, och just scener i detta format. Och jag tror att alla parter i detta har vinster att göra på att vi utvecklar Stallet framåt. Det är dock en intressant väg att gå när kulturstöden i Stockholm nu förändras och vår verksamhet ska matchas mot nya stödformer. Jag beundrar verkligen personalen på Stallet som just nu står i förändringens vindar och samtidigt ska sköta den dagliga ruljansen på en scen med så många programpunkter. Heja heja!

Jorå, och här sitter jag nu i midsommartid och njuter av blommor, fåglar, tystnaden, skogen i Enviken. Så tyst är det inte jämt, både folkmusik och rock n roll ska det bli här i veckan. Jag har en paus här innan sommarens turnéer drar igång. Närvaro i nuet, det är vad jag vill göra just nu. Såväl i musiken som i livet.


Närvaro i nuet.

Önskar er alla en härlig midsommar!

//Eva Rune
(Vill du ha mer Eva? Kolla då in hennes fina blogg! )

21 juni 2011

GAMLESTADSSTÄMMAN I LULEÅ

Jag måste medge att nu under sommaren kommer jag nog bli snäppet sämre på att uppdatera Folkbloggen. Det blir lätt så att en hellre åker iväg någonstans utan dator och bara... är.
Nåväl, i helgen besökte jag i alla fall Gamledstadsstämman i Luleå. Jag och min vapendragare Samantha Ohlanders for upp och uppträdde med våran asbraiga shåw, hängde med Norrbottenfinest, käkade palt och pommesfrites och beundrade den gamla kyrkstaden. Trevligt värre!




Allspel!

Arvid Staaf från Bygdsiljum!


Naturligtvis gick det att köpa palt på plats.


Bodens dragspelsklubb.




Det var sjukt mycket olika uppträdanden, bland annat Bodens seniordansare. Gud så fina.

Hej hej och tack Luleå!
/Sara

18 juni 2011

STÄMMODEBUTANTEN EMMA NORDUNG SKRIVER



Det luktar som en sval och utvädrad bastu när vi tar några försiktiga steg in i den tomma och dunkla Norra logen i Ransäter.
Bastu. Just det. Bastu är det första och enda jag associerar till när den överväldigande lukten av träpanel tränger sig in i näsan. Jag tänker morfar, simhallen och färdigskalad apelsin i plastpåse.
Inte bodapolska, bakmes och Jägermeister.
Jag är en kvalificerad o-nörd på folkmusik, kanske till och med en outsider.

Inför Ransätersstämman såg jag två scenarion framför mig. I det ena skulle jag ligga ensam men ganska nöjd och lyssna på P1:s Filosofiska rummet i tältet större delen av tiden. Kanske skulle jag dricka en öl eller två och byta några ord med den av mina vänner som för tillfället inte hade ett instrument i munnen eller famnen och sedan sätta lurarna i öronen igen.
I det andra skulle jag utan omsvep bli uppslukad av den folkligt magiska stämningen, känna musiken slå an något uråldrigt i min själ och plötsligt ha på mig vit linneklänning. I famnen på en solbränd yngling skulle turerna i polskan komma helt intuitivt och vi skulle dansa i ringdans och springdans över ängarna hela nätterna.

Trots att båda alternativen skulle gå att stå för, de går liksom all out på olika sätt, var jag inte så sugen på något av dem. Visst, ensam i tältet skulle jag inte riskera att känna mig dum, okunnig eller utanför. Men det skulle bli fruktansvärt tråkigt. Å andra sidan, om jag skulle förlora mig till näcken eller motsvarande skulle jag samtidigt förlora min hälsosamt kritiska själ. Ett svårt val.

Ni som har varit på stämma tidigare blir nog inte förvånade, verklighetens Ransäter blev inte som någon av mina föreställningar. Det blev snarare som lite av båda. Det var visserligen jag som gick och la mig först, medan buskspelet var i full gång runt omkring, men innan dess fick jag faktiskt stundvis flyga över dansgolvet med hjälp av tålmodiga vänner, bada i den löjligt spegelblanka älven, tralla liv i ett dansgolv, dricka öl och äta korv och svettas framför scenen i en överfull loge. Dock utan linneklänning. Men det var det heller ingen annan som hade.

Trots att jag inte spelar och inte kan snurra ordentligt, så skuttar jag schottissteg mellan hyllorna på jobbet på måndagsmorgonen. Det blir nog fler stämmor.

//Emma Nordung

16 juni 2011

TIPS!

Häromdan tipsade läsaren Martin om att nästan hela Bohuslän folkmusikaliska låtskatt går att hitta på nätet. Så praktiskt! Och roligt för Bohuslän och alla oss andra som är nyfikna på deras musik. Klicka på bilden så kommer ni till en hemsida fullmatad med noter, bitar och polskor.


I

15 juni 2011

DET SOM GÖMS I TÖ KOMMER UPP I FLYTT

Jag är mitt i en fas av packning. Packa upp från resa, packa ner inför kommande resa, packa ner lägenhet, packa ner ett år, slänga bort märkliga lappar, upptäcka glömda saker och hitta minnen. Och framförallt hitta en massa massa böcker. Som nedanstående hög. Här är min folkmusikaliska notsamling, och jag känner själv att den är i en ganska stadig storlek, men bör utökas ännu mera. Mest noter från Ångermanland, Medelpad och Västerbotten bor i min bokhylla och en å annan egen-ihopknåpat-häfte. Vill utöka samlingen. För det är ju en slags rikedom, tycker jag.

13 juni 2011

GÄSTBLOGGARE: HANNA ANDERSSON OM RANSÄTER

Så var det dags igen, knappt en vecka efter Hovrastämman slogs portarna till Ransäters bygdegård och den 41:a Ransäterstämman upp. Och nog är det skoj med stämma alltid, då varje spelmansstämma har sin egen karaktär. I Ransäter är det någon sorts hybrid av festival och stämma, till exempel. Man kan välja att gå på en massa olika konserter, dansa natten lång eller bara sitta i ett förtält och spela hela helgen.

För mig handlar spelmanstämmor kanske allra mest om det eviga vandrandet. Att vandra runt på campingen och stämmoområdet för att träffa folk, se vad som händer och kanske hitta ett jam som är lite bättre än det förra man var på kan ta nog så mycket tid av en helg. Men det är kanske där stämmans själ sitter? För det fina är ju just det, att träffa och prata med människor man känner och tycker om, slå följe med någon ett tag och hinna uppdatera sig om vad som sker i personens liv just nu. Folk man inte träffat på i alla fall ett halvår kommer dit och man får äntligen se dem i livs levande form igen (Facebook i all ära, men det slår inte IRL).
Det finns olika sorters sätt att återse någon på, alltifrån de som ropar från långt håll och kommer en springande till mötes, till de som smyger sig fram för en hård kram. Sant är i alla fall att det är lika mycket kärlek och ”tycka om” i både det högljudda och det lågmälda.

De här bilderna visar några av de människor som gjort Ransäterstämman år 2011 för mig.


'


















//Hanna Andersson, text och foto.

OM FOLKBLOGGEN

I nyaste numret av Spelmannen har jag skrivit ihop en text om Folkbloggen och om vad den är, inte är och vad den vill och vill åstadkomma. Typ. Såhär ser den ut:


När jag skriver denna text har Folkbloggen fyllt två månader och har under denna tid fyllts med cirka 100 inlägg. Inlägg som har vandrat mellan högt och lågt, vitt och brett och seriöst och trams. Det har varit debattartiklar, teckningar, bilder, dagböcker, musiktips, minnen, tips och så vidare och så vidare. Ett misch masch av folk och musik. Fint som snus, tycker jag. Och det hoppas jag såklart att Folkbloggens läsare också tycker. Fast det kan vara svårt att veta- för en blogg är som ganska anonym. Ingen prenumeration krävs och en läsare kan vara helt anonym om en så vill. Men då och då viskar någon i mitt öra sitt gillande över vad Folkbloggen är och gör. Det känns tryggt. Ännu har ingen riktigt bitit till, men den dagen kommer väl också.
Det hela började med att SSR kontaktade mig för att de ville att jag skulle arbeta med förbundets hemsida, och min första idé blev att fixa en blogg. Enkelt men sjukt bra. Bloggen som form är tillåtande och är lätt att förstå sig på. Och så fick det bli. Efter ett långt tag av klurande kom vi fram till namnet Folkbloggen, ett ganska neutralt val men som ändå känns tokfint. Min grundidé till bloggen är att visa på det sammelsurium av röster, tankar, musik och människor som rör sig inom folkmusiken och att dessa ska få komma fram och höras. Och jag har tidigare saknat ett enkelt forum som handlar om Folkmusik från olika vinklar och hörn.
Om jag lyckats? Tja, det vet jag inte än. Jag sitter hela tiden och hoppas på att folk ska mejla in och säga "Hallå! Jag vill berätta min historia!" För när det händer, ja då blir jag en lycklig en och svarar direkt "SJÄLVKLART! Skriv ba skriv!"
Ibland är det någon som tycker att det är alldeles för långa texter, eller så är det någon som bitskt säger "Det finns inget läsvärt på den här bloggen!". Jaha tänker jag, hur ska vi då göra för att få det att bli bättre? Tja. Alla kan inte vara glada jämt. Fast jag vill hela tiden att det ska bli bättre. Det lovar jag.
Stundtals är det lite läskigt också. Ett ganska stort ansvar. För det finns säkert en och annan som blir irriterade över innehållet eller som tycker att jag verkar vara helt världsfrånvänd och kocko. Men då tänker jag- skit samma.
Och det jag älskar är hur snorseriösa debattinlägg blandas med en rapport från senaste träningen med Äppelbo spelmanslag och hur små humoristiska bilder blandas med djupdykningar om Gnesta Kalle.

Vad säger ni nu då, läsare? Vad tycks?



Sara Parkman, ägare till Folkbloggen samt världens vackraste asfaltsmaskin.

12 juni 2011

I AUGUSTI HÄNDER DET OCKSÅ FETT MED GREJER

A U G U S T I :

1-6 Sommarkurs Malungs fhsk, sång, dans o fiol. 0280-143 00.

1-7 Folk Summer School, Järvsö.

2-6 Ungdomskurser med Magnus Stinnerbom m fl, Mattila. 070-223 54 48.

4-7 Folkmusikfest i Stjärnsund. 070-526 50 12.

4-7 Glada Hudikstämman m kurser. 070-215 57 84.

6 Stämma Odensåker kl 18. 0708-18 74 28.

6 Stämma Hembygdsparken, Tjällmo kl 13. 0141-603 15.

6 Folk Summer School spelar på Stenegård, Järvsö.

6 Stämma Långban. Låtkurs kl 13, konsert 18. 073-784 87 60.

6 Stämma Odensåker kl 18. 0708-18 74 28.

6 Musikfest Mobydalen, Ockelbo.

6 Stämma Östervåla kl 13.

6 Förstämma Grimslövs folkhögskola.

7 Spelmansträff Kuse äng, Västerhejde, Gotland kl 13.

7 Stämma Skatelövs hembygdspark kl 13.

7 Stämma Vånga hembygdsgård. 011-28 47 47.

8-14 Ungdomskurs Kuggaviksgården, Åsa.

9-13 Uddevalla folkmusikfestival. 0522-20 114.

10-13 Låtkurs Jamtli Östersund.

10-14 Kör- o folkmusikfestival Sjövik.

12 Konsert med Sahlströms, Västland.

12-13 Stämma m workshops Jamtli Östersund.

13 Stämma Unnaryds hembygdspark kl 14. 0371-602 45.

13 Stämma Regementsparken, Uddevalla kl 13.

13 Wadköpingsstämman kl 14, Örebro.

13 Stämma Valö, Björkfors kl 10. 070-308 12 28.

13 Styrbustämman Styrsjöbo, Leksand kl 17. 073-568 24 21.

13 Stämma Loskälvagården, Lohärad kl 13. 0176-22 71 19.

14 Rapp-Kallestämman. Västland.

14 Stämma Nyköpingshus slott kl 14. 0155-580 90.

14 Sjölanderstämman, Grönadal kl 13. 0477-220 30.

14 Stämma Fogdön kl 13. 0152- 200 09.

17-21 Spelkurs Älvkarleby. 0706-38 33 53.

17-21 Rafnastämman, Ramsele. 076-795 54 54.

19-21 Stämma Furudals bruk.

19-21 Spelpipskurs Haverö. 0707-92 99 77.

20 Folkmusikfest Trädgårdstorp, Tullinge. 08-530 364 43.

20 Västerdalsstämman 40 år, Malungs folkhögskola 0280-710 56.

20-21 Stäma Ramnaparken, Borås. 033-12 03 50.

20-21 Musikfest med stämma Valbo.

21 Stämma Nykvarn kl 12. 070-495 31 61.

21 Byss-Callestämman, Gammelgården, Älv-karleby.

26-27 Ovansjöfesten m Lena Willemark m fl.

26-28 Linköpingsstämman med kurser. visstuga, ungdomstävling, dans m m.

27 Riksspelmansstämma Skansen, Stockholm kl 14.

28 Stämma hembygdsgården, Häverödal kl 13. 0175-21 903.

28 Stämma Boarp kl 13.

28 Joel Rådbergdagen, stämma Drömfabriken, Sandviken.

10 juni 2011

ERIK RYDVALL: HALVTIDSVILA

Halva spelperioden är över.
Det har varit kul, gått bra och så! Min huvuduppgift när jag åkte hit var att spela spansk medeltidsmusik på min harpa.
Det såg jag fram emot med lagom entusiasm. Jag försökte därför lära mig så många gitarrmelodier som jag kunde så fort som möjligt för att på det sättet kunna var med och påverka min roll.

Sen jammade jag och Alvise/Orfeo (dansaren på bilden nedan) vilket resulterade i något slags "schottisgroove" med "räkor". Detta kom sedan att användas till den del av föreställningen när vi går in i dödsriket.

I föreställningen skulle jag beskriva min roll som; 25% spansk medeltid, 25% flamenco, 10% chopping, 37%, riff/improvisation + 3% nyckelharpskulning (det första som händer i hela föreställningen)

Som sagt. Det är egentligen väldigt svårt att beskriva, men väldigt kul att vara med om!




/Erik Rydvall

9 juni 2011

JOELBILDER DEL TRE: RANSÄTER 2010

I helgen är det Ransäter. Såhär såg det ut förra året, genom Joels kameralins. I år ska det inte regna. I år ska det inte regna. Det ska absolut inte regna i år.








8 juni 2011

TVÅ BRA GREJER:

1. Musik Direkt, Sveriges största tävling för unga musiker, hade riksfestival i helgen i Eskilstuna. Undertecknad medverkade för cirka 4 år sedan och vet av egen erfarenhet att det är bland det roligaste en sjuttonåring kan göra. Nåväl, det bästa med årets upplaga var att vinnarna i riksfinalen var inga mindre än Öviks folkmusikaliska stoltheter Algot, med Magdalena Eriksson och Mattias Mårtensson i spetsen.
Här går det att läsa en intervju med duon, som får åka på turné till Belgien i sommar.



2. Spotify är trevligt på många vis. Gratis är gott, typ. En helyllw upptäckt jag gjorde häromdagen var också att hela Sonets folkmusikserie finns ute på lyssning. Mycket roligt, då det finns så sjukt många fina bitar. Särskilt den här. Den är helt galen.
(klicka på bilderna för att komma till några bitar ur härligheten)

7 juni 2011

GÄSTBLOGGARE: KALLE TIDERMAN

Hej, undertecknad gör ett inhopp som gästskribent på Folkbloggen. I en tidigare inkarnation gjorde jag olika sorters folk/traditionsmusikprogram på P2. Numera skriver jag recensioner i SvD.
Nå, här är en iakttagelse jag gjorde för några veckor sedan, som visar att folkmusikintresset ibland finns där man inte väntar sig.
I slutet av maj hade jag fått i uppdrag att under 2x2 timmar föreläsa om västerländsk konstmusik på Folkuniversitetets instrumentbyggarakademi, strax norr om Stockholm.


Årets årskurs 1 är en otippat stor samling elever (14 st mot vanligen ca 3-5) och trots att skolans ambition är att även utbilda fiolbyggare, är det just nu enbart gitarrbyggare som sökt utbildningen.
Dessa extremt instrumentfokuserade elever, alla utom en killar, de flesta kring 25 år, skulle undervisas om västerländsk klassisk musik för att placera in deras musikinstrumentintresse i ett sammanhang. Det var många yviga skägg och tatuerade armar i lokalen. Och många fantastiskt fina gitarrer i verkstäderna intill, från alla årskurserna.
Det började trögt. Sent en eftermiddag när solen skiner var min redogörelse för den tidiga polyfonin, Notre Dame-skolan och den första notskriften inte så upphetsande. Inte heller musiken av Hildegard av Bingen, Perotin och Anonymous var något som auditoriet gjorde vågen över. (Jag hade också markerat min kulturgränsöverskridande ambition genom att inledningsvis kontrastera västerländsk flerstämmighet och transponeringsmöjlighet med avsaknaden av desamma i det modala arabiska maqam-systemet respektive indiska ragor.)
I racerfart rullade vi oss fram till Beethoven. Första tvåtimmarspasset slut. Ut i solen. Hade väl gått okej. Avslutande elevdiskussionen föregrep samtidsföreläsningen dagen därpå och handlade om de orkesterprogram med dataspelsmusik som ges i (fullsatta) konserthus runt om i världen. Då steg intresset markant.


Dagens enda skrattsalva hade kommit när jag, under avsnittet om Bach, klippte in en bild av Yngwie Malmsteen, som under artistnamnet Yngwie Johann Malmsteen spelade sin Concerto Suite for Electric Guitar and Orchestra in E Flat Minor Opus 1.


Dag två var lättare. Romantiken har anknytning till goth-(sub)kulturen och kunde illustreras med Goyas målningar och referenser till det undermedvetna och 1800-talets nationsbyggandes sökande efter identitet i äldre tiders (grymma) sagor.
http://www.paksplace.com/SleepOfReason.jpg

När vi kom till 1900-talet kunde vi spåra dagens ambient-musik tillbaka till Satie, technomusik tillbaka till Stockhausen och Pierre Schaeffer och noise-musik till de italienska futuristernas intonarumori-monstrum.



Det tysta stycket 4’33” av John Cage väckte också intresse, liksom minimalismen. Men när det återstod ungefär 10 minuter kom en fråga från en student, lite blygt, nästan under lugg: ”Kommer du att ta upp nånting om folkmusik? För det är jag intresserad av.” Det intresset delades av fler. Någon hade varit på spelkurs i Skåne. En annan trakterade fiol sedan barnsben. Åhå, minsann. Fördomsfullt hade jag trott att dessa byggar-hipsters enbart hade sina egenbyggda gitarrer för ögonen, både att frambringa med sina egna händer och sedan att spela på. Nej, de ville att undertecknad skulle återkomma med föreläsning om folkmusik, både från Sverige och andra traditioner. Så gärna! Med ett bokstavligt avstamp i polskedansen och den nästan transcendentala upplevelsen att dansa natten lång på Ransätersstämman (dock länge sedan jag gjorde det nu, det medges…) över i polskan och några av dess otaliga varianter: Bingsjö, Boda-häng, triolpolskor m.m. Och så alla instrument: fioler av olika slag, dito nyckelharpa, säckpipa, spilåpipa – och sången! Trallen, vaggvisor, ballader… Visst, jag kommer gärna tillbaka och föreläser och spelar musikexempel. Snacka om privilegium att få entusiasmera om musik!
/Kalle Tiderman